Älskar mat lika mycket som vin, och med lika mycket amatörglädje. I min sambos behagliga sällskap betar jag mig igenom stockholms stjärnkrogar, så fort som en skattebelastad medelinkomst i vårt kalla land tillåter. Det blir max 2 per år.

Nej, har inte avnjutit dubble gulddrakevinnaren. Eller Oaxen för den delen. Ännu.

Men Edsbacka, Esperanto, Lux, Leijontornet, F12 och Franzén/Lindeberg har avklarats under 2006-2008. Avsmakningsmenyer såklart. Och vinpaket - det är halva upplevelsen.

Prisvärt? Inte egentligen (2-2500 kr per person kan aldrig kallas prisvärt) - men vid några sällsynta tillfällen känns det så. Nästan.

Gott? Mycket gott, ibland himmelskt - men ärligt talat en del mindre njutningsfulla grejer också. 

Sämst - och då menar jag i min Värld och inte mer sofistikerade krogrecensenters och gourméers - var Esperanto. Hade troligtvis med förväntningar att göra, som så mycket här i livet. Mycket haussad krog. Mycket saftiga priser. Servicen inte direkt dåligt men... Maten inte direkt dåligt men...Känslan efteråt: "Vi skulle ha lagt pengarna på nåt annat". I min Värld klarar vi oss utan saltbakade skaldjur med rimmade korngryn och smörprotein. Smakar rostat räkskal, varken mer eller mindre. I min Värld behöver man inte heller överpynta en fin langoustine med marulkslever och rismjöl. Till Esperantos försvar hann jag dock med en kort tur till himlen under kvällen. Långkokt kycklingskinn - jajemensann! Så mycket smak i sådan liten portion. Och tillsammans med en klunk av 2005 Barbera Iuli Monferrato bar det av till sjunde. Men för dryga 2000 kr hade det behövts fler sådana stunder.   

 Så bäst i min Värld? Efter inte alltför hård kamp med F12 så måste jag säga Franzén/Lindeberg. Hade också med förväntningar att göra. Men uppfyllda den här gången, trots om möjligt ännu djupare hål i plånboken. Känslan när vi gick därifrån: "Det här var värt varenda litet öre". Vi åt 20 rätter, vilket med mättnadskänslan i hand kanske var lite overkill. Tungt på dessertsidan. Men nästan alla rätter var mer eller mindre fantastiska. Alla utom rostad majsglass med chilli och vit morot. Där hade kreativiteten snurrat ett varv för mycket. Jag säger dock bara: fattig riddare med tryffelgrädde, parmesan och några droppar 100-årig vinäger. "Som sammet i munnen" är ett uttryck jag fnissat åt. Icke mer! Tippar att rätten går till restauranghistoren. Eller "Gurka" martini med äpplesorbet, wasabi, ostronpärlor och fransk kaviar...skedar av lycka. Hela middagen är som en enda lång underhållning med dimmor, speldosor, doftballonger. Jag såg precis på hemsidan att konceptet med 20-rätters är borttaget, vilket jag tror är bra. Om de också har introducerat ett rent vinpaket - så har du en perfekt restaurang. För de mycket speciella tillfällena, vill säga. Till och med brödet är ljuvligt.

En ödmjuk och långt ifrån fullärd vinälskare påbörjar härmed, lunchtid den 7 januari 2009, tillfredställelsen av ett behov. Ett behov av att ösa ur mig reflektioner, tankar och tips kring vin. Och mat. Jag tar för givet att världen håller andan.

Vilka viner och vilken mat man gillar är ytterst subjektivt. Går inte att komma ifrån. Men det här gäller min Värld. Vissa känner sig kanske hemma, andra inte. Det är okej.  

Ett utmanande jobb gör att inläggen kan komma mer eller mindre regelbundet. Det är ju halva tjusningen. 

Lev gott!