En ”trevligt-att-bryta-jobbvardagen”-middag igår, för mig och sambon. Med Anton och Julia på Allmänna Galleriet. Risigt väder ute, varm vänskap inne.  Till förrätt Tigerräkor (jodå, Mangrovesnälla ) i olivolja med grön chili, vitlök, vårlök, kanel och ananas. Mumsigt och lagom hett med ett trevligt glas torr men blommigt druvig pinot gris till: Les Aubepines Pinot Gris 2007 (109 kr på systemet, nr 12200). Krävs lite sötma i vinet till hettan (chili, vitlök) och lilla sötman (kanel, ananas) i maten.

Sambon provade parmesangratinerade pilgrimsmusslor med mango, vårlök och chili. Lite sötma och hetta här också alltså. Sambon valde dock en halvtorr Riesling istället för Pinot Gris: Erdener Treppchen Riesling 2007 (195 kr på systemet, nr 96676, tillfällig).  Passade också som fisken i handsken. 

Huvudrätterna drar något åt karibiska hållet. Inte mitt favoritkök. Gillar visserligen kryddor av de flesta slag, men inte för söta tillbehör. Måste  dock öppna mina sinnen ibland. Chansar därför på Ingefära- och apelsinmarinerad oxfilé med myntasmaksatt grönärtspuré, dauphinepotatis och steak sauce. Låter spännande. Är dessvärre ganska tråkigt. Känner inte mycket av ingefäran eller myntan. Potatisbollarna är friterade men för mjäkiga. Steak sauce smakar…jag vet inte. Inget? Oxfilén är fint mediumstekt och mör. Okej, men ingen höjdarkomposition.

Sambon och Anton väljer rostad grissida med rödvinsbrässerad scharlottenlök, skysås och sötpotatis- och butternutpumpapuré. Vilket respektingivande ord! Grissidan är tydligen god, tillbehören lite väl söta.

Julia avviker med sitt val av en fiskmedley i citronbuljong. Är tydligen sjukt stark. Då hjälper det inte med en viss sötma i vinet. Julia får förlita sig på vattnet.

Vi andra delar på en flaska Pinotage. Onyx Pinotage 2005 (Groenekloof, Darling Cellars - finns vad jag vet inte på systemet). Hade kanske passat bättre om min oxfilé smakade lite mer ingefära och mynta, och mindre…mjukfriterad potatis och odefinierbar sås. 

Helt plötsligt påbörjas någon form av installationsföreställning i bardelen. Syns genom glasväggen mot restaurangen. Hör inget. Men ser personer i hjälmar, någon i MC-ställ. En person säger/sjunger något i mikrofon. Med nät för ansiktet. Sen klär någon av sig sitt MC-ställ. Känner mig plötsligt extremt icke-kulturell. Men bra samtalsämne. Symboliserar det instängdhet? Att vi alla gömmer oss bakom en mask (alternativt hjälm)? Att vi borde frigöra oss? Att det är kul att åka motorcykel?

Vi diskuterar över våra efterrätter.
 

Vare sig jag vill acceptera eller ej, så blev jag 30 år förra året. Det blev mina goda vänner Cissi och Åsa också. Istället för dyra presenter åt varandra så beslutade vi att åka iväg en helg, vi tre. Tillsammans.

Resan bokades före jul. Spapaket Lyx på Högbo Brukshotell i Gästrikland. Igår bar det av, vid lunchtid. Vi kom fram vid 14-tiden och checkade in. Rumet var standard. 90-talsinfluerat. Inget att skriva hem om, men helt acceptabelt. Ingick sen en efterlängtad eftermiddagsfika. Hembakt bröd och hembakade cocosbollar. Gott och en bra start.

Vid 16 var det dags för spa. 25 min ryggmassage och 25 min ansiktsbehandling. Mmmm. Lite vitamindrink och tjejsnack vid poolen på det. Stressen rinner av. Hälften i alla fall. Lite jobb smyger sig ju omärkt på.

Mycket trevlig personal på Högbo brukshotell. Glada och tjänstvilliga.

Tillfixning och tillfyllning (eller nåja, ett glas vin) på rummet. Så middag. Förrätt, huvudrätt, ostbuffé och dessertbuffé ingår i paketet. Jag och Cissi väljer som förrätt löjrom med finsk forellrom, brioche och gräddfilssorbet. Till det en Gewurztraminer som gifter sig fint med den salta löjromen och den söta briochen med granatäpple och syltad rödlök. Är dock inte helt förtjust i gräddfilssorbet - hade föredragit vanlig hederlig gräddfil. Jag är uppenbarligen en bakåtsträvare. Åsa väljer Solrotssoppa med citrongelé, poppadumflarn och tryffel. En Grüner Veltliner till. Hon är nöjd och glad.

Till huvudrätt fastnar jag och Åsa för Vildandsbröst med ravioli på rökt mozarella och ankconfit, en marsala och foie de gras-sky samt rostade cacaoböner. Bröstet är fint mediumstekt och pepparkantat - vilket går alldeles ljuvligt ihop med den sydafrikanska Shirazen som vi beställer in. En riktigt god och spännande rätt! Undrar om jag ska försöka efterapa receptet. På något sätt.

Cissi åt en ångad Kungsflundra med lagerbladspuré, ölbakad lök, ekoräkor och räkketchup. Hon var lite fundersam över kompositionen, men den visade sig vara mycket lyckad. En Riesling valde hon till. Vi diskuterade politik och karriär. Sofistikerade 30 something. Schysst. 

Ostbuffé följde på detta. Lämnade verkligen inget övrigt att önska - mycket bra komponerat. Däremot var efterrättsbuffén en liten besvikelse, eftersom den hade blivit rejält haussad av min massör. Med gemensamma krafter testade vi oss igenom hela bordet, vilket faktiskt var mer ansträngande än det låter. Säkert 20 olika desserter, plus choklad i olika former. Hittade själv en riktigt favorit - en lakritscheesecake. Underbar! Annars var vi inte jätteimponerade - lite slätstruket och sött. Om man gillar söta desserter är det säkert himlen.

Vi fortsatte med rött i baren. Cissi och jag hamnade i en het debatt om huruvida lejon eller björnar är det farligaste djuret. Sofistikerat, not so much.

Framåt 01.30-tiden drog vi oss tillbaka till vårt rum. Vi är ju trots allt 30 år. Sköna sängar, lite varmt. Sov helt ok. Åsa snarkade lite framåt morgonkvisten.

Efter en god frukostbuffé, där jag borde ha låtet bli ägg nr 2, och en uppfriskande promenad med underbara vänner i Högbos vinterlandskap - satte vi oss i familjen Torarps grymma BMW och styrde kosan mot Stockholm.  

Jag var ju tvungen att googla om farliga djur sen. Hittade The List Universe, som har listor över allt. Där rankas isbjörnar som åttonde dödligaste djuret och afrikanskt lejon som nummer fem. Fan. Jag är dock helt säker på att om isbjörnar levde på ett mer befolkat ställe, så skulle de spöa lejonet vilken dag som helst. Typ. Det är möjligt att jag har en liten gnutta svårt att acceptera ett nederlag. 

Appropå lejon så är det här klippet helt underbart: Christian the lion - reunion. 

Var och storhandlade i helgen. Ett intressant fenomen. Det var dessutom alla hjärtans dag. I kombination ett ännu intressantare fenomen. Jag har aldrig sett så många ”30 something”-par gräla, pussas och diskutera över frysta humrar, avokado och camembert.

För att återvända till vår egen storhandling, så har nu ingredienser införskaffats till middagar för veckans alla dagar. Att kombinera med artiklar ur vår överfulla frys. Förstås. Sambons föräldrar och bror är jordbrukare och förser oss två lyckliga själar med nöt- och lammkött. Av högsta kvalitet. På måndagsmenyn stod en länge efterlängtad indisk lammcurry.

Kom egentligen hem lite för sent från jobbet igår. För sent för ett långkok på knappa två timmar vill säga. Beslutade att ändå stå fast vid det planerade lammet. Grytbitarna låg ju tinade och väntandes i kylen.

Har läst en himla massa curry-recept på nätet och komponerade sen ihop ett eget.

Började med att rensa lammet och skära i lagom stora bitar, ca 3x3 cm. Jag tror att det var ca 500 g kött, man tar vad man har helt enkelt. Finhackade 1 gul lök, 3 vitlökar, 5 cm ingefära och ½ liten chilifrukt. Hettade upp 0,5 dl matolja och 2 msk smör i en stor gryta. Fräste chili, ingefära och lök i 5 min tillsammans med drygt 2 msk indisk kryddblandning (garam masala finns på burk från t ex Santa Maria), 1 msk paprikapulver, 1 msk gurkmeja och 1 tsk vindaloo (finns också på burk). Tillsatte lammbitarna några i taget för att hålla värmen, fräste några minuter tillsammans med alla underbara smaker i grytan. Tillsatte sen drygt 3 dl vatten, 3 tomater i stora bitar, en skvätt ljus soja (sushi-varianten) och lite honung. Tog på känn ytterligare en vitlöksklyfta och ca 2 cm ingefära, rev fint på rivjärn och la i grytan. Hade också förmånen att kunna koka med några större ben från rensningen av lammet. Det är dock inte nödvändigt. Tillsätt 1 msk fond istället – t ex grönsak eller kyckling.

Lät koka på medelvärme i 1,5 h. Japp, det är lång tid. Men värt det. I början ser det rätt blaskigt och äckligt ut, även om det doftar som en underbar turkisk kryddbasar. Har inte varit på några indiska basarer så referenspunkt saknas.

Efter 1,5 timme hade ingredienserna gosat ihop sig till en härligt mustig gryta. Smakade av med en liten skvätt matlagningsgrädde (valfritt), saften från ca ½ citron och salt. Serverade med jasminris och en klick fräsch matlagningsyoghurt.

Det smakade helt fantastiskt. Även sambon kan intyga. Hans hunger var dock ordentligt uppbyggd vid 9-tiden, när det äntligen var dags.  Starkt men ändå krämigt, fantastiska smaker och lammbitar som föll sönder av mörhet.

Vi kände att en liten vinskvätt var på sin plats. Som följeslagare. Trots måndag.

Jag hade egentligen velat prova Trimbach Pinot Gris Rèserve Personnelle. Men någon sådan flaska fanns inte att tillgå. Att införskaffa alkoholhaltiga drycker vid 21.00 ligger gissningsvis långt bort. I framtiden. Vi fick förlita oss på By the River Riesling (för närvarande en av boxarna i vår kyl). Halvtorr och prisvärd. Funkade riktigt bra. Sambon tyckte att det blev lite sött, men själv tyckte jag att hettan i maten gav sötman i vinet en match. En fruktig pinot noir skulle kunna ha varit ett alternativ (t ex Robert Mondavi Private Selection). Risken är att den smakar för eldigt. En flaska Singha är förstås ett annat utmärkt alternativ. Om man gillar öl.

Han känner mig. Sambon. Till Anna köper man inte en blomsterkvast i alla hjärtans dag-present. Även om jag gillar tulpaner. Man köper inte en chokladask. Inget smycke. Man räcker istället över en flaska Château de la Tour Clos Vougeot  Grand Cru 2001. Det är kärlek. Äkta.

Spenderade sedan halva dagen på att planera middagen runt denna pinot-pärla. Svårt eftersom jag inte har druckit någon bourgogne i samma klass. Komplext vin kräver en aningen komplexitet i maten, så mycket vet jag. Något att boxas med. Hittade ett recept på systembolagets hemsida med en söt, komplex reduktion, balanserat av ett syrligt inslag. Kyckling är basen - inte för kraftigt kött, men uppsexad av tillbehören. Anpassade dock receptet något, får inte vara för stora portioner när det handlar om gourmet.

Förrätt måste man ju också ha. Ville ha något lättare, med skaldjur. Gärna som passar med ett vin som jag intoducerades för på middag hos familjen Sjöberg ute i Bromma. En nyupptäckt favorit alltså. Hunter's Sauvignon Blanc (nr 6202), 99 kr från Nya Zeeland. Passar alldeles utmärkt som aperitif. Och finfint till lättare fisk/skaldjur.

Efterrätt blev en chokladfondant, med blåbärssorbet istället för vaniljglass och jordgubbar. Recept till efterrätten finns under inlägget "Rådjursfilé och chokladfondant....". 

Recept till för- och huvudrätt kommer här.

Lax- och räkcoctail med blodgrape (2 pers)
Vin: Hunter's Sauvignon Blanc (nr 6202)

100 g rökt lax i tunna skivor

Halv blodgrapefrukt
2-3 salladslökar
100 g skalade färska räkor
Halv röd spansk peppar (dvs inte så stark)
1 liten nypa chilipulver

saften av en halv limefrukt
1 msk olivolja

Bladpersilja

salt och peppar efter smak

1 formbrödskiva

Smör

1. Skär laxen i tunna strimlor. Skär bort skalet på grapefrukten med en kniv och skär ut filéer ur frukten, dela dem i mindre bitar. Skiva salladslöken tunt. Skiva den spanska pepparn tunt.

2. Blanda laxen med räkor, grapefrukt, salladslök och spansk peppar i en bunke. Tillsätt limesaft, chili, olja, bladpersilja, salt och peppar. Blanda väl. Låt dra i kylen ca 1 timme.

3. Skär bort kanter på formbrödskivan, dela diagonalt i två delar. Stek i smör i varm panna.

4. Lägg upp den marinerade coctailen i coctailglas, lägg en formbrödskiva på kanten. 

---------------------------

Riktigt bra förrätt, fräscha smaker och lätt att göra. Perfekt start på en måltid, speciellt med ett så fruktig och friskt gott vin som Hunter's. Prova!

---------------------------

Stekt kycklingfilé med smörfrästa kantareller på kaneldoftande lingonreducering (2 pers)

Dryck: Château de la Tour Clos Vougeot Grand Cru 2001 eller som billigare alternativ Cuvée Margot Bourgogne (nr 5447)

Potatis:
2 potatisar (stora, king edvard)
2 msk olivolja
salt
vit- och svartpeppar

Lingonreducering:
2 dl vatten blandat med kycklingfond (ca 1 msk)
lite soja
2,5 msk lingonsylt
1 msk socker
2 msk rött vin
1,5 krm kanel

Palsternacksås:
2 palsternackor

2 msk vatten + 0,5 msk grönsaksfond till buljong

1/2-1 dl grädde
saften från 1 lime

Kyckling:
2 små kycklingfiléer

1 kvist timjan
1 msk smör

Kantareller:
2 dl kantareller
   
Gör så här
Potatisen:
Skär den tvättade men oskalade potatisen i klyftor. Ställ dem "på rygg" i oljad långpanna och ringla över olivolja. Salta, strö över timjan och sätt in i ugnen 200ºC i ca 40 min, eller tills potatisen är mjuk inuti och knaprig utanpå.

Reducering:
Tillsätt lingonsylt, soya, kanel, socker och lite salt i buljongen. Låt det koka ihop och reduceras till ca 2/3. Det ska vara en tjock och smakrik sås. Smaka av med vin och ev mer kanel och/eller salt. Kan förberedas hit. Värm sedan upp med sky från kycklingen precis innan servering.

Palsternacksås:
Palsternackorna kokas mjuka i en kastrull, och mixas till mos i kastrullen. Precis innan kyckling och potatis är klara:  tillsätt grädden, buljong och låt koka upp under omrörning. Sjud på svag värme och smaka av med limesaft, salt och peppar. Såsen ska vara syrlig för att balansera syran i pinot noir:en, så var inte rädd för att använda hela limen.

Kycklingen:
Gör en ficka i sidan på kycklingfiléerna och stoppa in en röra på smör, salt och färsk timjan. Salta och peppra även på utsidan. Stek i smör på först ganska hög värme, för fin färg, sänk sedan värmen och stek färdigt tills köttsaften är klar. Slå över lite sky i lingonreduceringen.

Kantarellerna:
Lägg kantarellerna i en stekpanna utan fett och låt dem förvällas på svag värme. Koka bort all vätska tills pannan är torr. Precis innan kyckling och potatis är klara: tillsätt rikligt med smör och stek svampen tills de är knapriga och gyllenbruna. Smaka av med salt och peppar.

Servera på varma tallrikar!

---------------------------

Så hur smakade då bourgognen? Tja, den doftade precis som jag hade föreställt mig - multna löv, lite rökigt surt, lite underton av blommor. Som en blöt höstdag. Den smakade...mycket. Lakrisal, lite rökt syrlig charkuteri, mörk frukt, krydda... Både syra och beska som skvallrar om vilket matvin det är. En tugga kyckling med sötkryddig reduktion och en ordentlig klick lime-palsternackssås gör magi med vinet. Maten är starkt nog att övervinna beskan och syrligheten, men vinet är starkt nog att inte bara flyta ihop med maten utan växa och leva ut. Mycket smak! Så gott.

Jag blir löjligt lycklig av sådant här.

Beskrev ju precis att min lillebror förkastade delar av min initialt föreslagna alla hjärtans dag-meny. Jag är inte mindre syster än att jag antar utmaningen. Knåpar ihop två alternativa förslag på huvudrätt/efterrätt.

För förrätten föll ju i god jord. Jojo. Man får nöja sig med smulor ibland. Bokstavligt talat i det fallet. 

Om Johanna mot förmodan skulle läsa detta INNAN 14 februari. Sluta läsa. Nu. Alla andra kan fortsätta läsa. 

---------------------------

ALTERNATIV 1 (tradition)

Rosastekt rådjursfilé med potatisbakelse och szechuanpepparsås
(receptet hittat på Tasteline)

600 gram rådjursfilé (t ex ytterfilé)
5 msk     smör
Salt och peppar
60 g        skogschampinjoner
400 g      potatis(ar)
100 g      parmesanost
2 msk     socker
2 dl         rött vin
3 dl         kalvfond
6 st         szechuanpepparkorn
1 st         kanelstång/stänger

Köttet
Sätt ugnen på 175 grader. Putsa filén fri från senor. Salta och peppra och stek i 2 msk smör så det får färg runt om. Sätt in i ugnen och stek köttet till en innertemperatur på 56 grader. Ta ut köttet och vira in i både smörpapper och plastfilm. Låt vila i cirka 15-20 minuter.

Potatisbakelse
Börja med att "knapersteka" svampen. Riv potatis och parmesan grovt. Krama ur potatisen ordentligt innan svamp, parmesan och potatis blandas samman. Forma en rund kaka i handen eller med hjälp av en stansform (såklart en hjärtformad - den enda dagen på året som man kommer undan med ett sådant beteende). Salta och peppra. Stek i 2 msk smör på medelhög värme så att den får färg på undersidan. Vänd den och stek den på andra sidan. Sätt sedan in bakelsen i ugnen och baka i ca 15 min på 175 grader.

Såsen
Smält sockret i en kastrull. Ha ej för hög temperatur, det skall få en gyllene färg men inte brännas. Slå på det röda vinet och rör sedan om så att sockret löser sig i vinet. Koka ner vinet till hälften och slå sedan på kalvfonden (kan blandas från koncentrat på flaska). Lägg pepparkornen och kanelstången i såsen och koka ner. Sila av såsen innan den fått alltför trögflytande konsistens. Fortsätt koka ner ytterligare till "simmig" konsistens. Vid serveringen; vispa ner 1 msk smör i såsen.

Till servering: Lägg upp rådjursfilé och potatisbakelse, ringla såsen bredvid.

Dryck till: 1998 C J Pask Merlot, Nya Zeeland 139 kr. Nr. 6350.

Chokladfondant med gräddglass och jordgubbar

75 gram smör (+ smör för smörjning av formar)
100 gram mörk choklad, 70%
2 st ägg
4 msk strösocker

jordgubbar
vaniljglass, av god kvalitet

1. Sätt ugnen på 175 grader. Smörj två ugnssäkra portionsformar eller aluminiumformar med smält smör eller flytande margarin.

2. Lägg smöret i en kastrull och bryt i chokladen. Smält på svag värme under omrörning.

3. Vispa ägg och socker pösigt med elvisp. Blanda i chokladblandningen. Häll smeten i formarna och grädda i nedre delen av ugnen ca 15 minuter.

4.  Låt bakelserna svalna något före servering (men de ska fortfarande vara varma, och ordentligt krämiga innuti!). Servera med jordgubbar, samt en skopa fiiin vaniljglass.

Dryck: Muscadel Red (nr 8308), ca 88 kr. KWV är producenten. 

---------------------------

ALTERNATIV 2 (innovation)

Renfilé med majspuré, örtquinoa och tranbär
(inspirerad av Håkan Larssons Vin och Fest av Håkan Larsson, Albert Bonniers förlag 2008)

400 g renfilé
Olja, salt och svartpeppar

250 g majskorn, frysta
1 1/2 dl vispgrädde
Salt och peppar

1 charlottenlök
Olja
1 dl uinoa
2 dl vatten
10 g smör
2 msk hackad persilja
2 msk hackad gräslök
1 msk färsk hackad timjan

1/2 msk råsocker
1 dl rött vin
2 dl vatten
1/2 msk koncentrerad viltfond
1 dl tranbär (färska eller frysta)
Salt och peppar

Sätt ugnen på 125 grader. Bryn renfilén i lite olja tills den fått färg. Stek köttet färdigt i ugnen till 48-50 graders innertemperatur (kan gå riktigt fort om det är en tunn filé). Låt köttet vila i minst 15 min, salta och peppra.

Lägg majskornen tillsammans med grädden i en kastrull. Koka på svag värme under lock i 30 minuter. Mixa majs/grädde i mixer, späd eventuellt med mer grädde till en puré. Smaka av med salt och peppar.

Skala och hacka löken fint. Fräs löken i oljan i en kastrull utan att den tar färg. Lägg i quinoan och häll på vattnet. Låt sjuka under lock i 15-20 minuter. Rör i smöret och vänd ner örthacket. Smaka av med salt och peppar.

Smält sockret i en kastrull. Häll på vin, vatten, fond och 1/4 av tranbären. Reducera såsen tills ungefär 1 dl återstår. Smaka av med salt och peppar. Sila såsen och tillsätt resten av tranbären.

Innan servering, värm på köttet på 200 grader i max 2 minuter. Skär i skivor och servera med puré, quinoa och tranbärssåsen.

Dryck: Villa Cafaggio Chianti Classico (22817), ca 140 kr. Låt dekantera/luftas en timme innan maten

Kokospannacotta (4 personer)
(inspirerad av "Smaker från hela världen - Karibien", Allt om mat, 2008)

3 gelatinblad
1/2 vaniljsstång
3,5 dl grädde
3/4 dl kokosmjölk

75 g kokosflingor

1 tsk vaniljsocker
Liten bit röd chili (ca 1/4)
2-3 msk finhackad mörk choklad (70%)

Lägg gelatinbladen i kallt vatten ca 5 min. Klyv vaniljstång och skrapa ur fröna. Koka upp grädde, kokosflingor, kokosmjölk, socker, vaniljstång och vaniljfrön samt vaniljsocker och låt sjuda i ca 7-10 minuter. Kärna ur och finhacka den lilla chilibiten och blanda i kastrullen. Dra kastrullen från plattan. Tillsätt gelatinbladen och låt dem smälta i gräddblandningen. Sila och låt svalna ca 10 minuter. Fördela i 4 små koppar (eller 2 större), och strö över finhackad choklad (spara hälften). Ställ kallt minst 2 timmar. Garnera med resten av den finhackade choklad precis innan servering.

Dryck: Haag Gewurztraminer Zinnkoeple Vendanges Tardives 2004 (nr 97223), 209 kr för 500 ml eller Tokay Pinot Gris Altenbourg Vendanges Tardives 2005 (nr 87989), 349 kr för 350 ml. Söta viner båda två. Ett billigare men gott, mousserat alternativ är Nivole (nr 7787) 61.-/halvflaska

---------------------------

Man skulle kunna tro att han var nöjd nu. Bror. Han tackar så mycket. Allt låter gott. MEN. Sambon Johanna gillar ju trots allt oxfilé.

Jomenvisst, jag plockar fram favoriten Håkan Larssons Vin och Fest av Håkan Larsson (Albert Bonniers förlag 2008). Man skulle kunna tro att jag är sponsrad. För att inte hamna i någon prekär Blondinbella-situation (as if) - har inte fått en spänn. Hittar en lite mer spännande variant av en klassiker.

--------------------------

Helgrillad oxfilé med bearnaisemos och portvinsreduktion

500 g oxfile
Salt och peppar och timjan

1/2 knippe sparris

4-5 hg skalad potatis av mjölig sort
2 vitlöksklyftor, skalade
1 dl grädde
100 g smör
1 msk repad och hackad färsk dragon (smaka av med dragon på burk sen)
1 msk strimlad persilja
Rivet skal och saft från 1/2 liten citron
Salt och peppar

1 dl portvin
1/2 dl balsamvinäger

Gnid in köttet med kryddorna. Grilla eller stek oxfilén till 55 grader innertempratur i 125 grader i ugn (ca 20 min beroende på tjocklek). Låt vila minst 10 min till servering.
Koka potatis och vitlök mjukt. Värm upp grädde och smör. Mosa och vispa potatis och vitlök till en slät puré med den varma gräddblandningen (gärna elvisp). Smaka av moset med färsk (och torkad-) dragon, persilja, citron, salt och nymalen peppar.
Koka ihop portvin och balsamvinäger till en simmig och reducerad konsistens (ska tjockna och bli mindre mängd vätska).
Koka späd sparris i några minuter i saltat vatten.

Skär upp köttet och servera med mos, sparris och lite portvinsreduktion.

Dryck: Alto Cabernet Sauvignon (nr 2070), ca 130 kr.

---------------------------

Nu är han nöjd. Bror. Jag tror det kommer att bli fantastiskt. Imponerad av hans engagemang. Det är kärlek.

Ger mig f-n på att han kommer att laga något helt annat.

Min lillebror hörde av sig förra veckan. Ville lyxa till det för sin sambo. Vaalentiiines day you know. Såklart syrran ställer upp med förslag på meny och tillhörande mumsig dryck.

---------------------------

1. Förrätt (inspirerad av vinklubben Tre kronor)

Gratinerade musslor (2 personer)
500 g blåmusslor, skrubbade med stålborste och skägg borttaget (släng bort de musslor som är öppna, de ska inte öppna sig förrän de har kokats!)
1-2 skivor surdegsbröd (några dagar gammalt)

1 1/2 msk hackad persilja
1 vitlöksklyfta, finhackad
75 gram brynt smör
Salt, peppar
Så här gör du:
Koka upp rikligt med vatten i en kastrull. Lägg i musslorna och låt koka i tre minuter eller till dess att de öppnat sig (släng alltid de musslor som INTE har öppnat sig under kokningen). Ta ur vattnet och låt rinna av och svalna. Ta bort en del av skalet så att musslan ligger i ena halvan.
Skär brödet i små bitar och kör det i matberedare till fint ströbröd. Lägg i persilja och vitlök. Kör i matberedaren till dess det blivit fint blandat. Salta och peppra efter smak.
Sätt på toppgrillen i ugnen med hög värme. Lägg musslorna på en plåt. Har du svårt att få dem att ligga vågrätt, lägg lite grovsalt under att ställa musslan i. Strö över brödblandningen i alla musslorna och droppa över brynt smör jämnt över brödet. Grilla i två minuter. Servera direkt.

Dryck till: Léon Beyer Pinot Gris (nr 2378) 144 kr. Du måste ringa och beställa. Tar 3-4 dagar. Ja, det är värt det.

2. Huvudrätt (inspirerad av vinklubben Tre kronor)

Krämig pappardelle med svamp
4 skivor bacon
1 matsked olivolja (t ex den med Karl-Johansvampsmak)
2 charlottenlökar, skalade och i lövtunna skivor
150 gram trimmade och skivade sparrissar
250 gram bruna champignoner i halvor
salt och nymald svartpeppar efter smak
200 gram pappardelle pasta
50 gram nyriven parmesan
1 generös tesked med färsk timjan
2 ägg
1 dl blandning av koncentrerad kycklingfond och vispgrädde. (1/3 fond och 2/3 grädde)

Så här gör du:
Stek baconen i varm stekpanna tills den blir krispig och brun på båda sidor. Lägg baconen på hushållspapper för att torka och svalna. Sänk värmen på stekpannan (inte nödvändigt att tvätta ur emellan). Sautera den skivade löken i olivoljan så att den mjuknar. Lägg i svamp och sparris och salta och peppra försiktigt. Låt steka under 6 minuter eller till dess att sparrisen mjuknat. Sätt ner värmen till låg.
Under tiden kokar du pappardellen i en stor kastrull med rikligt med saltat vatten en minut kortare än vad paketet visar. Häll av vattnet men spara 1 1/2 dl av kokvattnet till senare. Lägg i pappardellen i svampröran och blanda ordentligt. Bryt i baconen i små bitar och blanda ner. Ta av värmen. Rör samman parmesanen med ägg, timjan och gräddfonden i en separat skål. Häll äggröran över pastan och blanda ner ordentligt med kraftiga rörelser. Håll på till dess att du märker att äggen börjar tjockna. Använd det sparade kokvattnet för att få den konsistens du önskar (häll bara i lite i taget tills du är nöjd). Krydda med lite extra svartpeppar när du är färdig.

Dryck till: Ruffino Ris Ducale Oro 2004 (nr 2321) 199.- Eh, tyvärr måste du nog ringa och beställa den här också.

3. Efterrätt

Exotisk fruktsallad med vit chokladsås
2 kiwi
1 mango
1 banan
1 äpple
1/2 låda physalisfrukter
2 dl grädde
1 vit chokladkaka (vit blockchoklad)

Skär frukten i lagom stora bitar. Värm grädden (utan att koka) i kastrull, bryt ned chokladen och låt smälta. Häll såsen över frukten och servera genast.

Dryck till: Nivole (nr 7787) 61.-/halvflaska (sött mousserande)

---------------------------

Det var den föreslagna menyn. Bror gillade förrättsförslaget. Förkastade huvudrätten som inte tillräckligt lyxig. Vaddå, pasta är ju så romantiskt! Förkastade efterrätten med snack om "hon har precis genomlidit en månad detox, behöver ingen frukt". Vilka krav han ställer, bror. Men ack så romantiskt.  

Kom hem från en veckas skidåkning igår. I Flachau, Österrike. Tur med vädret hade vi. Sol flera av dagarna, nästan lite för varmt. På eftermiddagarna blev backarna rejält uppåkna och söliga. På morgnarna, i nypistad manchester, var det underbart.

Mest röda backar i Flachau, och grannen Wagrain. Uppskattas. 

Upplevde lyxen med en privat tolk. Sambon bokade, pratade och fixade. Hans tyska är bättre än vad han vill erkänna. Min är obefintlig. 

Your everyday hütte-mat i Österrike imponerar inte på mig. Wienerschnitzel, friterad kyckling, korv, ännu mer korv, pommes frites, mjölklumpar (okej, spätzle heter det väl)... Känns som om jeansen sitter betydligt tightare. Jag gillar dock gulaschsoppa! Och de kan sin gulaschsoppa, Österrikarna.

Okej, jag hyser en hemlig kärlek för pommes frites också. Men det finns en gräns för hur mycket man kan ta. Speciellt med mayonnaise.

Som tur är finns de även i Flachau. Restauranger med känsla för mer nyanserad mat. Kvällen innan avresa omfattades inte av halvpensionen och då passade vi på. Sambon och jag. Bokade bord på Hoagascht i centrala Flachau. Minst sagt rustikt, stort men ändå mysigt. Sambon inledde med sushi och öl. Trött på panerat som han var. Men inte på öl. Själv blev det vegetariska vårrullar, ett glas Grüner Veltliner till sällskap. Smaskig inledning. Vårrullarna lyftes till en högre nivå med en len och ändå syrlig gurksallad.

Beslutet om huvudrätt var svårt. Vi var båda rejält sugna på en fin, blodig nötköttbit. Efter alla genomstekta och sönderpanerade wienerschnitzlar. Samtidigt ville jag vara lite mer innovativ. Sambon kapitulerade. Oxfilé med bakad potatis. Själv testade jag husets hemlagade pasta med kycklingfilé, spenat och kantareller. Sambon fick således nöja sig med en flaska inte alltför kraftigt vin. Valet var lite av en chansning, en Peter Schandl Merlot 2006. Och se på tusan. Det var sagolikt med pastarätten. Mör, fin kycklingfilé, lagom mycket spenat som inte tog över. Och framförallt massor av kantareller som bidrog till en krämig, smakspäckad sås. I fin harmoni med vinets körsbär och lilla kryddighet. Eftersom jag valde en liten portion (en veckas möte med Österrikarnas portionstorlekar leder till insikt), var priset ynka 9,90 euro.

Sambons köttbit var mycket kompetent tillagad. Blodig och fin. Inte lika stort utropstecken som pastan dock. Och hade nog suttit bättre med en syrah/cab till. Det visste vi ju. Men han är snäll. Sambon. 

Jag var rackarns mätt efter vårrullar och pasta. Och massa vin. Men kände att jag bara måste testa om besöket kunde leda till en snudd på perfekt 3-rätters. Är ingen fan av alltför tunga och stora efterrätter. Hence ingen fan av Österrikiska dito (jag säger bara Apfelstrudel). Men fastnade för en spännande sak i menyn. Cocos- och mascarponemousse med ingefära- och apeslinsorbet. Åh, så gott! Söt och krämig mousse med riktigt syrlig och pikant sorbet. Dryckesfrågan kändes för svår, det blev vatten. Och efterrätten klarade sig så bra på egen hand.

Helt optippat en top-tio-måltid från min sida. Sambon var nöjd och glad, dock utan min smått lyriska sinnesstämning. Men med en slutnota på knappt 100 euros för hela kalaset så var vi överrens. En fyndkväll var det allt.

Lyckades bli full på vägen hem mot pensionatet. För många mysiga barer. Hickade fram hand i hand. I Österrikiska vinternatten. Mot hemresan. 

Bilder nedan: 1. Vinet till huvudrätten. 2. Efterrätten