I måndags kväll kom jag hem från skidresa med jobbet. Engelberg. Mycket dimma, men sista dagen kanonsol på toppen. 3000 meter över havet. Lätt vattenbrist är bara förnamnet…

God mat förstås. Vi har lite olika preferenser i gruppen. Tror alla fick sitt lystmäte. Lunch i backarna var rösti, korv, cordon bleu, klyftpotatis, pasta. Och pizza! Rejält och enkelt. Bättre än Österrike, enligt undertecknad. Lördag kväll köttfondue på livat och alpigt ställe. Lite väl mycket av en proteinchock, men traditionellt. Och vinet var fantastiskt. En Brunello di Montalcino. Inte billigt, men vilket köttvin.

Lördagkväll gick i gourméns tecken. Kommer inte ihåg vad restaurangen hette tyvärr (ska kolla upp). Det var en fräsch och lagom posh restaurang. Men tyvärr väldigt tom så här off season. Det var vi och ytterligare ett sällskap. Som gick efter en timme. Som att sitta i en gigantisk chambre separé.

Vi valde en fyrarättersmeny, med tillhörande vin. Väntade med efterrätt. Det började fantastiskt. Halstrad tonfisk med smördegsinbakad svamp och wasabikräm. Till det champagne. Otroligt gott! Hade kanske föredragit en Pinot Gris till. Men champagne är ju ändå…champagne! Så vad fasiken. 8 av 10 möjliga till den rätten!

Nästa rätt var sparriscappucino med gräslöksrullad chevré. Mmm, så gott. Försökte fråga servitrisen vilket vin som serverade. Fick till svar ”Switzerland”. Frågade om vinet alltså kom från Schweiz. Servitrisen nickade. Blev förvirrad när jag smakade. Vad kunde det vara? En Sauvignon? En Riesling? Hmm. Den enda som delade min fascination var Mattias. Tur att det finns åtminstone en halv vinnörd till i sällskapet. Annars skulle jag skämmas. För mig själv alltså. Åter till vinet. Var tvungen att fråga den stackars servitrisen vilken druva det var. Fick hjälp med översättning av Mattias. ”Traube”. Tror jag. Servitrisen gick till köket och frågade. Det glada svaret blev ”Chablis”. Hm. The plot thickens. Chablis är ingen druva. Chablis är ett distrikt. Som definitivt inte ligger i Schweiz. Lite underhållning till maten är trevligt. Bara det att jag ser det som underhållning får mig att skämmas. Igen. Tur att Mattias också fnittrade lite. Summa summarum så var det en god rätt med ett gott vin – chablis som det var. 6 plus till den (3 är godkänt, 10 är max, om ni inte hänger med i mitt betygsystem...)

Tredje rätten. Krämig tomatrisotto med halstrad pilgrimsmussla och gambas. Till det ytterligare ett vitt vin. Frågar återigen vad det kan tänkas vara. Servitrisen svara ”Merlot”. Jag ställer mig lite frågande. Det är visserligen möjligt att göra vitt vin av Merlot, men jag har aldrig stött på något. Ber om att få se flaskan. Det är ett vin från Italien, på sauvignon blanc, semillon och chardonnay. Inte många rätt. Känner mig nästan elak. Och Milosz börjar verkligen tröttna på vindramat.

Läser på lite när jag är åter i Sverige. Och se på tusan. Det görs faktiskt en vit merlot i just Schweiz. Omdömena är dock minst sagt svala. Det hade alltså kunnat vara en vit Merlot. Men det var det inte. Nog så.

Huvudrätten, och sista rätt, blir kalv. Helt okej. Inte mer. God Bourgogne till, en druvtypisk pinot noir. Ska tilläggas att servitrisen vid detta laget hade begärt förstärkning. Jag misstänker att jag gjorde henne lätt nervös. Vindramatiken blev för stor. 

Kändes som att maten började strålande, på åtta poäng, för att sjunka till en trea vid huvudrätten. Vi trycker i en dessert också. Jomenvisst. Allt från tobleronemousse till husets karamellpudding. Nersköljd med dessertvin och en hetsig diskussion om teknikens framsteg - blir vi konstant lurade eller är cyberframtiden enbart ljus? Sen en välbehövd och lång promenad hem till hotellet.

Engelberg är ett schysst ställe. För mat. För vin. Och för skidåkning.