Vinprovning på Vinkällare Grappe förra lördagen. Tema Bourgogne. Av den enkla anledningen att jag och sambon funderar på en bilresa dit i sommar. Måste ju lära sig lite först. Lära sig lite lagom mycket. För att inte reta upp fransmännen alltför mycket med sin okunskap. Risken är överhängande. 

En aning förenklat så är det två druvor som gäller i Bourgogne. Chardonnay, ekad och oekad, för vita viner. Pinot noir för röda viner. Medan Chardonnay är lite av ”vindruvornas slampa” och klär sig i mången skrud, så är Pinot noir mer distinkt. En fiiiin druva. En svåååår druva. Lite som vinvärldens Bergman.

Den anpassningsbara Chardonnay är i sitt esse i Bourgogne. Antingen oekad och mineraligt fräsch i Chablis. Eller ekad fyllig, frisk och balanserad i Côte d'Or. Det var dock inga Chablis-viner vi provade i lördags. Utan ekade Côte de Beaune-viner - ”Vitvinsområdet” i Côte d'Or.

Vi börjar med en Bourgogne Les Sétilles 2007. Enklaste appellationen – Bourgogne Blanc. Inte något toppår för vita i Bourgogne. Ljusgul, nästan vit färg. Doftar ek och citrus. Smakar ek/lite smör, friskt, citrus. Inte jättespeciellt, men trevligt.

Sen en Village, en appellationsnivå upp från Bourgogne Blanc. Utmärks av att namnet på byn/kommunen skrivs ut på etiketten. Kommunen är Meursault i detta fall. I Meursault görs de riktigt tunga vita Bourgognerna. Inte de allra dyraste och finaste, för de görs i Montrachet. Men de kaxigaste. Vinet vi provar är Meursault Les Chevalières 2006, för 386 kr. Jag tycker det är riktigt gott! Även om det nog kan lagras något år till. 2006 är förövrigt ett mycket bra vitvinsår i Bourgogne, enligt vår provningsledare.  Mycket stor doft och smak! Mandelmassa, melon, äpplen. Frisk, men med djup. Fatet gör att det går finfint att lagra.

Sista vita vinet är en Puligny Montrachet Premier Cru Les Combettes 2006. Alltså ytterligare ett appellationssteg upp, till Premier Cru. Betyder att det är en av de högre klassade vingårdarna i kommunen. Och Puligny Montrachet är dessutom en av de högre klassade kommunerna. Inte samma tyngd som Meursault-vinerna. Mer finlemmade och diskreta.  Frukt, mineral, lite smörighet från fatet men med mycket friskhet för bra balans. Har börjat mogna något, men kräver något år till. Fantastiskt gott det här också! Med något års extra lagring skulle det sitta som en smäck till ugnsbakad lax med citron, persilja och en smörsås. 

Jag är inte överförtjust i riktigt de riktigt lätta, lite blaskiga pinot noir:erna. Som går under appellationen Bourgogne Rouge. De säljer dock bra i Sverige. T ex Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge 2006 som var det första rödvinet vi provade. Smakar röd saft, lite kryddigt. Doftar tydligt lingon, hallon, jordgubb. Passar på sommarbuffén. Annars inte något att skriva hem om.

Att gå upp en nivå, till Village, är faktiskt att rekommendera. Utan att vara snobbig. Vi fick prova Aloxe Corton ”Le Suchot” 2005, för 329 kr. Från Côte de Baune – alltså egentligen ”vitvinsområdet” i Bourgogne. Varför göra det enkelt, när man som fransmännen kan göra det så komplicerat som möjligt. Vinet kan lagras något år till, lovar gott. Och tacka för det – 329 kr är en ansenlig summa. Kan ändå rekommendera att köpa en flaska, lagra 3-5 år, och sen korka upp tillsammans med en citron- och rosmarinmarinerad kycklingfilé i bechamélsås.

Sista vinet som provades, var såklart guldklimpen. En Grand Cru från 1995. Alltså en mogen Grand Cru. En Romanée-Saint-Vivant Grand Cru, från Côte de Nuit (rödvinsområdet i Bourgogne). Producent Joseph Drouhin. 878 kr. Tydligt snudd på omöjligt att få tag på en mogen Grand Cru på Systembolaget. Till och med på Regeringsgatan. Verkar konstigt. Vår provningsledare misstänker att anställda samlar på sig sådana godingar. Inte helt i enlighet med ”systembolagsandan” kan tyckas. Åter till det viktiga. Alltså vinet. Doftar mycket animaliskt. Stall och multna löv. Mycket smak. Mycket strävhet, men ändå runt. Kräver sin köttbit. 878 kr är mycket pengar…

Åk ned till Bourgogne och köp en 2005:a Grand Cru, och lagra själv i 10 år.  En 2004 skulle kunna funka också. 2005:orna är det tydligen en strykande åtgång på. Om du vill imponera så fixa det röda från Romanée-Conti och det vita från Montrachet. Jag skulle dock rekommendera något mindre überkänt namn. Det blir attans dyrt annars.