Direktlänk till inlägg 25 juni 2011
Istället för att köpa varandra onödigt presenter på våra födelsedagar, bestämde min man och jag oss för att spendera en helg på Oaxen. Hela paketet, med avsmakningsmeny och övernattning i Redarhytten på Prince Van Orangiën. Det är ju ändå sista sommaren för Oaxen, så det var dags att slå till.
Vi anlände en fantastiskt fin lördag, med klarblå himmel och sol. Spenderade eftermiddagen ombord på vårt privata däck, med en flaska Riesling och varandra. Så fint som det bara kan bli, om man låter bli att tänka på räkningen.
Kl 18.30 var bord bokat på Oaxen. Vi avnjöt amuse bouche på terassen, i solnedgång med utsikt över vatten och grönska. Det bjöds på en mjäll fiskrätt (tror det var röding, men erkänner att jag inte riktigt kommer ihåg), alternativ anti pasto tallrik och variation på rödbeta. Till det ett glas champagne, husets rekommendation. Med den inramning kunde första delen av äventyret inte bli annat än succé.
Efter amuse bouchen flyttade vi in i restaurangen, fick ett bord med samma utsikt som från terassen. Kavringen som bjöds var helt fantastiskt, fick tvinga mig själv att avstå från brödfrosseri. Briochen satte inte samma spår, även om det såklart var ett habilt hantverk. Rätterna och vinerna på menyn bedömer jag enligt skala 1-10, där 3 är godkänt.
Första rätten på menyn var ”ostron och gös i porterskum med blåstångpuré, krasse & filmjölksgranité samt vildgräslöksvatten”. Låter lätt vansinnigt och till att börja med kändes rätten bara konstig. Snart upptäckte vi dock att om vi blandade ihop alla ingredienser så såg det visserligen inte så vackert ut, men det smakade plötsligt jättegott. Och vinet till var en hit till – 2009 Milouise VDP des Côtes Catalanes Jean-Phillipe Padié. Jag ger rätten och vinet tillsammans 6/10 i betyg.
Andra rätten på menyn var ”Tartar på älginnanlår och råräka med senapskräm, puré på inlagda enbär samt fänkål och rostade gryn”. Tartaren var mycket fin, men rätten som helhet splittrade mig och min man. Han tyckte rätten var en hit, jag tyckte att enbären tog över för mycket. Vinet till var gott igen; 2009 La Lune La Fèrme de la Sansonniere, Mark Angeli, Anjou. Rätten får 4/10 (av mig, David ger möjligtvis 5/10), och vinet får 5/10.
Rätt nummer tre: ”Strömming och hummer med kapris på fläderblomsbär och vildgräslöksknoppar i brynt smör samt groddad mandel, persiljerotspuré och kumminkryddat ströbröd”. Här var jag skeptisk från början eftersom strömming är en av de få råvaror som varken jag eller min man gillar. Och mycket riktigt – strömming är inte gott, inte ens på Oaxen. Hummer och brynt smör är ju dock alltid gott så 3/10 blir det. Vinet var återigen fint, äppel och citrus, och får 5/10: 2009 Pouilly Vinzelles Les Quarts, Domaine Le Soufrandiere, Bourgogne.
Här kom en mellanrätt in, som visade sig vara mer visuellt spektakulärt än någon smaksensation. En lök långbakad i lera från ön, som knackas bort vid bordet. På tallriken är det dock inte så mycket mer än just bakad lök. 3/10 i poäng, mest för flirten med antik tillagningsteknik.
Fjärde rätten var sen ”Vildoreganomörad kalvsadel med slånslav, svampkräm och äggula fylld med aska från fältmalört serverad med stenbitsrom och steksky från anka”. Det här var en len anrättning, med smakrik karl johan-svampkräm, en gula som flöt ut över tallriken tillsammans med den aska som gömdes däri och en mör kalvsadel utan tillstymmelse till tuggmotstånd. Till det vinet 2008 Not Pinot Grigio av producenten Parascos, vingården Gorizia, Friuli-Venezia-Giulia, Italien. Ett fascinerande lätt ekat vin som nästan ser ut som blek rosé, där druvsaften har låtits ligga med skalen i 20 dagar. 7/10 till maten och 7/10 till vinet, som passade utmärkt till.
Femte rätten fortsatte på temat kalv. ”Rostad skilleby vitlök med puré på saltbakad rotselleri, lufttorkad kalvsadel och pilgrimsmussla tillagad i sitt skal samt skogsbuljong”. Skogsbuljongen skapades genom att buljong filtrerades genom mossa och kvistar ner på tallriken med övriga ingredienser. Effektfullt, men gav hela rätten en lite genomträngande ”barrig” doft som jag tror är en smaksak om man gillar. Den lufttorkade kalvsadeln var hur som helst smakrik och krispig, och jag skulle gärna ha tagit lite mer av den. Betyget blir 4/10. Här fick vi ett saftigt Rhône-vin med några år på nacken: ”2004 Chateau des Tours Vacqueyras”, som får 6/10 för att det passade så bra till den tallbarrsdoftande rätten.
Rätt nummer sex var en av kvällens två höjdpunkter. ”Stekt blodpudding och sidfläsk glaserat med Blaxta-lönnsirap, rostad purjolök, rostade fänkålsfrön och kallrökt vildsvinskorv samt äpple och oxvanssky”. Mustig och underbar rätt med fina konsistenser där alla smaker förhöjer varandra. Till det ett lika mustigt och underbart vin: ”2009 Antica Terra Pinot Noir, Willamette Valey, Oregon” – björnbär, krydda och aningens vanilj. 8/10 till maten och vinet som följeslagare får också 8/10. Gott och lite otippat, blodpudding är vanligtvis ingen stor favorit hos mig.
En mellanrätt till gjorde entré mellan nummer sex och sju. En variant på amerikanska ”Float” – en vaniljglass gjord på havremjölk, flytande i en egenbryggd must. Glassen smakade alldeles för mycket havre för min smak, och rätten får en 3/10 i betyg.
Nummer sju är ”varm granbarksost från Fürss mejeri, granbarksmulor och körvelkryddad hjortronkompott samt syrlig semitorkad morot”. Habilt och gott, med en riktigt mumsig 2001 Riesling Clos Windsbuhl Domain Zind-Humbrecht, Alsace. 5/10 i betyg, för kombinationen ost och vin (endast osten får nöja sig med 4/10).
Sista och åttonde rätten på menyn var den andra av kvällens höjdpunkter. Jag kan tycka att efterrätterna på riktiga finkrogar har en tendens att bli för överambitiösa. Det här var en ambitiös rätt, men å så god! ”Ingefära- och libbstickakokt rabarber med glass och mousse på mannagryn, friterad risgrynsgröt och maräng”. Söt och syrlig, med mycket smaker och kompletterande konsistenser. Till det en klassiker – ”Tokaj Cuvée Ilona Királyudvar”, från 2007. 9/10 i betyg till efterrätten och 8/10 till vinet.
Vid det här laget är man tämligen mätt och belåten, varför det uppskattas att den fina konfektyren kommer in i en vacker låda – att äta till kaffet eller ta med sig hem. Vi väljer det senare och nöjer oss med att avsluta kvällen med en kaffe och en kopp darjeeling. Och ett till glas av den goda Antica Terra.
Sen sov vi gott i vår redarhytt.
(Kan jag rekommendera Oaxen? Absolut! Om du är redo att se det som en upplevelse snarare än en middag. Annars kommer notan att kännas jobbig. Såg förövrigt att ett par av rätterna har bytts ut sedan vi var där den 10 juni, men det mesta är kvar.)
Min mat och vinblogg har tagit klivet in i 2010-talet. Till sist. Flytten har gått till www.vinblogg.se. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
||||||
|